Ja du, bloggen. Mycket har hänt sedan år 2012 (tror jag att det var..) men nu... går vi skillda vägar.

Vet inte hur många gånger jag bara hammrat ner fingrarna ner i tangenterna med tårarna strömmandes ner för kinder. Jag vet inte heller hur många gånger jag läst någon kommentar och blivit alledes varm inom mig. Ännu mindre koll har jag på hur många gånger jag har skrivit, läst, och skrattat tills magen gjort ont.

Haha, och hur många gånger jag inte gett ifrån med ett urvrål av ilska när allt man skrivit bara pooffat bort?

M.Å.N.G.A

Ajja, tack och bock för mig!

Min nya blogg finns på här: www.malpacara.blogg.se

hoppas verkligen att den bloggen blir bra!

Yes, hello. Please help me.

Mina ridande vänner, nej men asså. *suck* Ni som verkligen rider hästar. Nivet, de som säger gnägg.
ANYWAAAYS, barbacka sadlar /bomlösa sadlar i typ western stil.
Vet ni vars man kan få tag i en sån? Typ 500kr... ?

I så fall, tell me!

Kram!

Du drömmer om kärlek, din dumma jävla idiot. Det kommer att komma, sure, men hen kommer inte komma flygandes i och med att du lämnat Villis. Det kommer att komma MÅNGA fler tårfyllda och kalla nätter där det finns absolut INGEN att krypa tätt intill, precis som det alltid varit.
Du kommer gråta, tårar som exakt INGEN kommer att se och inte en jävel kommer att bry sig.
Det spelar ingen roll hur mycket ditt patetiska hjärta blöder efter NÅGON så kommer det inte komma någon inom snar framtid.
Så varför gråta? Du kommer att få rädda dig själv. Skrik bäst fan du vill, inte en enda jävel kommer att höra dig. Önska bäst du vill men det kommer inte komma en ande och ge dig det du vill ha.
Öppna ögonen!! Du har så mycket fint runt om dig. Månskenet, baby.
månskenet är speciellt, huh? Du älskar det va? Hela ditt hjärta brinner för att stå där och helt förtrollad stirra upp i den blåa skenet. För när du står där och spärrar upp i ett löjligt klot så känner du något som inte går att sätta ord på. "Jag är ensammast i hela världen," tänker du men det smyger upp en tanke i bakhuvudet. "Undra hur många som tittar på exakt samma måne och tänker exakt samma sak. Du är inte ensam, älskling." Och hela ditt hjärta värker för alla ensamma själar där ute i natten. Så nära men ändå så äckligt långt borta.

För några dagar sedan sa en mycket älskad vän till mig; "You're not broken, you're just growing up."
Sant, så sant. 13 år gammal, snart 14. Och jag har redan fått ett par käftsmällar av livet. Första gången stapplade jag förvånat tillbaka, förvirrad. Vad fan är detta? Sedan kom nästa och jag fick kämpa för att inte ramla omkull. Sedan BAAM, Utan förvarning så ligger jag på marken. Va?! Vad händer?! Är jag sjuk i huvudet? Eller är jag bara en komplett mes som fan inte klarar av något alls? Efter ett tag gick det upp för mig. Ja, jag är bara en mes, värdelös och löjlig. Men nu... är det verkligen som min familj alltid sagt? Eller... växer jag bara upp?

När riktiga livet knackar på dörren och jag öppnar inte ont anande dörren, förvänta er inte att jag kommer stå på benen.
Allt vi kan göra är att hålla tummarna och hoppas att vuxnare Becca klarar det.

// Mvh Det lilla förnuft inom mig till mig själv.

Rosor är röda,
Violer är viol,
Clara är sjuk,
Jag är likaså.

Din jävel, du är sjuk och jag är ensam. VÄNTA! JAG HAR DET HÄR!!

Rosor är röda,
Violer är viol,
Du är sjuk,
Världen är grå.

I made a FUCKING POEM FOR YOU MY DEAR LADY!!

Kram och krya på dig, din lilla svamp.

Som svar till dig Manda: Jag hade konfirmations möte...

"Imorgon ska ni få fundera lite på vilka ni är... liksom. Vem är jag?" Säger prästen på ett sådär halvblygt sätt och svaret kommer direkt.
"Ingen. Ingen alls. En i mängden." Tänker jag och nästan genast börjar det värka i bröstet. Verkligen? Finns det... inget i mig? Jo, men kom igen Becca. Blunda. Tänk efter.
Men nope. Det är bara tomt när jag tänker "Vem är jag?"
Ni vet, en sån där ekande tomhet. Liksom, om nån skulle ta ut mitt hjärta och knacka på det så skulle man bara höra ett ihåligt "klock!"


Från en sak till en annan... herregud vad jag saknar Wilma. Wilma, får inte jag komma snart? Jag vill ställa mig i det där stora rummet igen och känna basen ända in i ryggmärgen. Titta på de stackars femtonåriga killarna som sitter uppradade på bänken vid väggen och leendes söka rätt på den sötaste men bli alledes för blyg när han väl vrider blicken mot en så man snor ryggen till och på en bråkdels sekund så är allt glömt.
Jag vill skratta tills magen värker.

ÅH! På tal om skratta så hårt att man sitter på golvet som en skadad säl och viftar med armarna.
Owen kom & satte sig vid vårat bord i rasthallen och utbrast: "Vi borde hänga nån kväll!!"
Jo... Jag, Elin, Tilde och Sofia håller med. Det vore roligt som fan. Filmkväll eller? Jo...
Det kommer bli roligt som fan. Förhoppningsvis blir det ett extremt skrattanfall... twice.

Kram!

"Klockan är åtta! Du måste skynda dig!"
Men det gör jag inte, nej. Jag sitter kvar här i t-shirt och trosor med ett täcke lindat runt mig. Och skriver ett meningslöst inlägg på min meningslösa blogg om ingenting.
"Jag borde verkligen skynda mig..." jag får stänga ögonen för att verkligen försöka pressa fram en liten gnutta panik som kan få mig att studsa upp ur soffan och skynda på min på det där sättet som bara går när man riskerar att gå miste om en chokladkaka. Men nope, nada panik.
Fan, vad man hatar sig själv och vattenläckan i gatan just nu.
Men liksförbannat sitter man kvar som en annan idiot.
Sedan får man liksom en annan slags panik över att man inte har panik ännu...
Så här sitter jag i nästan inga kläder alls, tidigt som fan på en lördagsmorgon med en hals som gör att det känns som om jag rökt tre paket cigratter och supit fjorton dagar i sträck. Det är fan rätt najs asså... när man tänker efter.

Nu går jag i bitar. Bara poff så sprängs jag i tusentals bitar. Utanför så dalade snöflingorna förbi fönstret i ett stilla kaos. Men jävlar nu exploderar jag. Fick verkligen ta djupa andetag för att inte få panik på riktigt....
Vet inte vad som är med mig...

HUR SOM HELST! Jag var hos snuten igår! BABAM! Inga knarkhundar... tror hela klassen drog en lättad suck när vi fick reda på det. Polisen stirrade som fan. (NEJ JAG TAR INTE DROGER! DET VAR ETT SKÄMT!)
Jag fick testa handbojor! Eh... när jag får av mig dem utbrister en klasskompis: "sånna här köpte pappa en gång!"
Den blicken som han fick av polisen asså...
Magnus var mest intresserad av fyllecellen... tust me boy, du kommer hamna där liksförbannat.
Har inte så mycket mer att säga annat än att polisbilarna var ganska najs... ! Några bilder! Av jag & Clara och min utsikt dagligen. (Anledningen till att jag klippte ut Irja ur bilden var för att när jag frågade så tvekade hon och jag vill att folk ska vara säker innan man lägger upp bilden..! Så det var inte för att vara elak utan för din säkerhet och så!?)